torsdag 5 november 2015

Varför jag balanserar stenar

Idag har det varit en riktigt fin dag. På eftermiddagen åkte jag ner till mitt smultronställe och var där länge. Havet var nästan spegelblankt och det var endast jag, några svanar och en vilsen mygga där.

Den bästa meditationen för mig är att balansera stenar.
Nu vill jag inte gå och säga att precis varenda människa på denna jord ska börja balansera stenar. Men i alla fall hitta något som ger dem ett lugn. Varför behöver alla människor något de själva kan göra för att hitta ett lugn?

Jo.

Just nu är det mycket prat om sociala media och hur den påverkar på en människans självkänsla. Folk vill vara lyckliga och anklagar andras vackra bilder att försköna sanningen och att allting är fejk.
Jag vill tro att det är så mycket större än så.

Man väljer vad man vill skriva om och vad man visar upp för omvärlden på sociala media, och jag klandrar ingen för att de väljer att inte skriva om sina svåra stunder eller vänder den bättre sidan till kameran. Jag skriver ju inte heller själv om de stunder jag är helt slut själsligt. För vi är alla människor och har också de stunder då man känner sig orkeslös.

Det är tudelade känslor jag har om sociala media som facebook, instagram och bloggen. Det fina är att man kan hitta nya vänner, som speciellt ju äldre man blir, kan vara svårt att få nya av. Det negativa med det är att många människor som inte kan ta distans från allting de ser under en dag i ett facebook- eller instagramflöde. Att förstå att det de ser kanske inte är hela sanningen. Att alla är vi människor.
Jag har bloggat största delen av mitt liv men då var det inte på samma sätt som det är idag. Facebook och instagram fanns inte under min uppväxt och bara för mina 7 år yngre syskon så har världen sett helt annorlunda ut för dem.

Idag kretsar det mesta runt att vi ska få så många gillningar som möjligt. Bekräftelsebehovet som för stunden ska bli stillat.
Man behöver inte ens fixa till sig, gå ut genom dörren och umgås med människor för att hitta en vän, partner eller one night stand. Det enda man behöver göra är att swipa till höger eller vänster i en app medan du själv inte rör dig en millimeter.
Vi kan ha många läsare, följare och facebookvänner, men även känna oss ensamma. Jämföra sig med andra och själv vilja ha bekräftelsen.

Det är just därför jag vill att alla ska hitta något annat att göra utan att behöva hålla i telefonen 24/7. Det kan vara att ta en promenad, utan musik eller annat som distraherar dig från nuet. Det kan vara att äta middagen utan distraktion och verkligen känna alla smaker. Det kan vara att älska med din partner (eller dig själv!) och verkligen vara i den stunden och njuta av varandra (eller dig själv!).

Och just därför balanserar jag stenar. För att få ett lugn och kunna njuta av mitt eget sällskap. Precis som jag är.


2 kommentarer :

  1. Bra inlägg! Jag ser det som självklart att man inte ser hela sanningen på en annan människas instagram etc och ifrågasätter därför heller inte varför det nästan bara dyker upp positiva aspekter där. Är man på nåt sätt skyldig att berätta för omvärlden när man haft en riktigt skitdag eller drabbats av motgångar? Och varför vill andra ens se/läsa om detta? Andra människors misär tenderar iaf att påverka mitt egna humör negativt, så jag mår faktiskt bäst av att få ta del av människors fina och glada stunder samt pepp istället för negativa känslor. Jag brukar också tänka lite på vad jag själv skulle ta upp med en ytlig bekant - jag skulle troligtvis inte berätta om hur deppad jag varit hela dagen, däremot kanske jag skulle avslöja vad jag lagat för gott till lunch.

    Jag håller även med om att man behöver kunna lämna ifrån sig mobilen ibland - när jag är ute i allmänhet brukar jag inte hålla på med den särskilt mycket. Promenader är kanske det bästa sättet att koppla bort för en stund :)

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet! Det jag tycker att är värst är just att man känner sådana som är så inne i bekräftelseekorrhulet att de mår dåligt av att läsa en del bloggar. Det är synd när folk jämför sina egna liv med andra människors bloggliv som inte återspeglar hela sanningen. Inte skulle jag heller orka läsa någon blogg som bara handlar om misär och elände och tonen hela tiden är negativ, men man kan ju ta fram andra sidor av sitt liv utan att låta negativ också. Själv har jag funderat många gånger om min blogg ifall den låter som en klagoblogg. Har varit rädd för det många gånger :D Men nog har jag ju en del läsare i alla fall så kanske den ändå inte är så farlig..

    SvaraRadera