tisdag 24 november 2015

Ge mig ett P, ge mig ett M, ge mig ett S

Jag trodde att det redan skrivits om PMS i bloggen, som visade sig vara ett utkast och tydligen skriven på en PMS-dag, för i detta inlägg tar jag endast med bitar av det jag skrev. Det blir en salig blandning av "normala"-Carro och PMS-Carro.
Upplever ni själva PMS så är det fritt fram att kommentera till inlägget, anonymt eller som dig själv. Kanske har du också fina tips som kan hjälpa en annan människa?

Det är en hatkärlek jag har för mens. Kul att man fungerar normalt, men egentligen så mår inte min kropp bra av mens. Försöker inte min livmoder ta livet av sig själv så är veckan (eller veckorna) före mens som att trippa på lina ovanför zombies. Förutom att mitt stubinen till mitt tålamod och temperament halveras så blir istället brösten åtminstone en kupa större. Tror allvarligt att brösten kommer att sprängas en vacker dag av att katterna råkar komma för nära med en klo. Min annars babylena hy kan bli torr eller få någon enstaka UFO-finne. Jag gråter till "Lotta på Liseberg" och har craving efter blåmögelost eller oliver.
Förr ville jag ha en hundvalp vid varje PMS. Nu har det blivit utbytt till ett barn.

Redan i högstadietiden blev det kvinnliga könet förminskade genom att få höra "Har du PMS, eller?", när vi egentligen bara hade en åsikt. Men åsikter kanske inte kvinnor kan ha utan att PMSen ska härja på i bakgrunden?
Det värsta är inte heller att det kan finnas män som bortförklarar våra åsikter med PMS, utan att också vi kvinnor kan ursäkta oss med att "förlåt, jag har väl bara PMS". Vi måste sluta förminska och förnedra oss själva, och det här skriver jag till varenda kotte på denna jord. Vi skulle väl inte acceptera att någon annan behandlar oss som skit, så varför behandlar man sig själv så då?

Det finns alltid de som har det värre, brukar jag säga. Och så är det också med PMS och PMDS. Jag har mer kroppsliga symtom och är väl mer irriterad under tiden, medan många andra kan ha känslan av att känna sig betydelselös, olycklig, ständigt trött, koncentrationssvårigheter, smärta med mera är några av symptomen..

Vad kan hjälpa mot PMS och PMDS då? Ibland skrivs det ut p-piller eller psykmediciner, och min känsla är lika för båda två. Jag är emot dem av personliga skäl.
Det jag tror på är att man ska våga känna. Alltid. Om jag nu en "normal dag" vågar lyssna till mig själv och känna efter hur jag mår, varför ska jag då trycka bort mina känslor under en period varje månad?

Har läst på flera bloggar att "Natural Cycles" är ett pop-preventivmedel. 1. Det är inte ett preventivmedel som varken skyddar mot graviditet eller könssjukdomar, men 2. Det är en bra app att använda sig av om man vill hålla kolla på sin mens. Man kan börja se ett mönster med sitt mående. Och under den tiden man mår som sämst, att man försöker inse att mycket av det man känner förstärks av PMS, men kanske det finns en grund till det man vill och känner? Och finns det ingen grund, för kom igen, alla hatar inte dig och du är inte ful, betydelselös eller misslyckad, så får man försöka andas igenom känslorna och gå vidare. Det finns olika samtalsterapier och övningar där man kan lära sig att överleva alla känslor.

Vill också tipsa om Soulmama som skrivit två bra inlägg om PMDS.
Bild lånad från Hej hej vardag  som är en av mina favoritbloggar.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar