torsdag 26 november 2015

Det kunde ha gått värre

Jag läser på ot.fi att i vissa lågstadieskolor har de börjat dra lott för vem som ska bli årets lucia.
För 16 år sen stod jag i samma skola som artikeln handlar om. Alla flickor från klassen stod i ett fint led för att sjunga för läraren. Läraren, som ville höra vem det var som sjöng falskt. Därefter bestämde läraren vilken flicka som skulle bli lucia. När jag stod där i ledet så minns jag hur tankarna for runt och innerst inne, redan vid en så ung ålder, visste jag att läraren gjorde fel. Man ska inte bli bedömd från hudfärg, hårfärg, utseende, religion och speciellt inte från sånt man inte har någon makt över alls. Som till exempel ens röst.

När jag inte blev lucia tog det hårt. Det glädjer mig att läsa att tiderna faktiskt ändras, och att de lärare som tagit över de personer som borde ha gått i pension för över 20 år sedan faktiskt har bättre vett och etikett när det kommer till att undervisa barn. Jag är rädd att många vuxna, på dagis, skolor och fritidsaktiviteter (alla vuxna överlag) inte har en aning om hur stor makt och vilken påverkan de har på barnen. Om man vill motarbeta mobbning så ligger ansvaret hos oss vuxna.

Eftersom den händelsen tog så hårt att jag minns det ännu som igår, så kunde det ha gått värre för mig. Jag kunde ha gett upp musiken, men fortsatte. Under ett par år fick jag faktiskt en inkomst som sångerska.

Skämmas till skolan och en klapp på axeln till mig för att jag vägrade följa strömmen.
Jag ber er alla blivande lärare: Bete er som folk, för annars får ni med mig att göra när mitt framtida barn börjar i skolan.

På bilderna är det lilla Caroline som tyckte om äventyr och som blev arg och ledsen över orättvisor i världen. Kan också inse att jag faktiskt inte ändrats SÅ mycket till utseende, haha.


13 kommentarer :

  1. Hej! jag är nog ganska mycket äldre än du (46 på måndan) men jag kommer fortfarande ihåg hur vi på fyran fick sjunga framför läraren för att hon skulle välja ut vem som skulle få vara med i kören på julfesten/avslutningen, vilket det nu var. Sedan i klassen räknade hon upp dom som hade kommit med och sa sen till en grupp pojkar som inte kommit med att "ni kan ju gå och slöjda så länge" och dom sprang glatt iväg. Kören gick i väg och där stod jag ensam kvar! Efter en stund kommer hon tillbaka och säger "du kan nog också komma med, du är så bra på att komma ihåg texterna"! Tala om att känna sig liten och oönskad! Jag minns det som igår fastän det som sagt är 35 år sedan. Skulle de ha varit sååå svårt att kolla listan att det bara blev en flicka kvar eller ännu hellre fråga vem som vill vara med och sjunga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag får ont i hjärtat av att läsa din kommentar. Tack för att du delade med dig. Det är sånt här man tyvärr minns från sin skolgång och det lärarna fick en att känna. Det är hemskt. Hoppas att flera lärare, skolor och daghem läser detta för att få en ändring på framtiden och skapa med trygghet och självsäkerhet till barnen.

      Radera
  2. Jo, detta är något jag också bloggat om förra året kring luciatider. Jag har nyligen skrivit en krönika till Sevendaystidningen som utkommer i början av december om precis samma ämne. Värt att tas upp många gånger!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag måste gå bakåt i ditt arkiv och läsa, och ser fram emot din krönika! :)

      Radera
  3. Tråkigt att läsa om era upplevelser! Själv har jag varit med om något liknande även om jag är född 96, så inte är det så jätte länge sen jag gick på lågstadiet! Studerar till klasslärare och skulle nog våga påstå att pedagogiken ändrats väldigt mycket! Vi har under endel kurser och föreläsningar tagit upp just fall som denna, och alla har varit överens om att det är just dedär kommentarerna och händelserna från lågstadiet man minns. Som sätter sina spår- och kanske resulterar i att man inte vågar exempelvis sjunga längre pga. läraren sagt något utan att tänka efter före. Vi minns själva från vår lågstadietid och det gör även våra föreläsare så detta ämne har diskuterats en hel del- vilket är super bra! Tror inte någon av oss blivande klasslärare skulle agera på sättet du beskriver. Det hoppas jag verkligen! Är nog ganska säker på att vi får en väldigt god utbildning(studerar först på första året nu), i och med den nya läroplanen kommer det även sättas mer vikt på jämlikhet. Så till vår och barnens lycka är jag ganska säker på att ingen mer skall råka ut för fall som du beskrev! Åtminst tänker jag i framtiden om jag jobbar som lärare försöka mitt yttersta för att ingen skall känna sig dålig/kränkt etc. Ha en bra dag! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den långa kommentaren och hur det ser ut i skolan för de som studerar tilö lärare. Hoppas att det blir mer fokus på sånt i utbildningen nu :)

      Radera
  4. Jag är född -87 och jag minns hur vi flickor skulle stå framför klassen och bli granskade utseendemässigt vem som passade som lucia. Och sen röstade alla andra med handuppräckning. Jag var den enda som inte fick en enda röst, kändes väldigt jobbigt att stå där framför hela klassen och ingen som räckte upp handen :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. åhnej, jag känner med ditt lilla jag. :( Det verkar ha varit pop det här med handräckning och att låta barnen bestämma. Fick en kommentar på facebook att i den skolan så fick pojkarna välja vilken flicka som skulle bli lucia. Den kommentaren gjorde mig bara arg och besviken att man låter en sån makt finnas hos småbarn och att det redan får en ung ålder ska bli inlärt att bli betygsatt av andra män. Här skriver jag om just det http://carloine.blogspot.fi/2015/06/finns-det-nagot-fint-satt-att-saga-at.html

      Radera
  5. Alltså åh, JAG BLIR SÅ ARG! Jag, som blivande lärare, har hört så mycket och själv fått uppleva en hel del i skolan. Har bestämt mig för att bli en modern lärare som inte har sådana gammelmodiga fasoner i skolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yey! Bra att du blev arg och vill göra bättre än så många andra lärare. :)

      Radera
  6. Åh dehär e så sant. När jag gick i lågstadiet var det flickorna i klass 5 och 6 som röstade, jag fick en endaste röst av 18-20 flickor, och det var av min bästa vän i 5an. Det sved riktigt ordentligt i hjärtat, läraren undrade sedan varför jag var ledsen (det har varit min största dröm att vara lucia) så svarade hon bara "Men du har ju bara sångrösten och inte utseendet, flickan som blev vald är ju jättesöt med sitt blonda hår" Efter det önskade jag att jag av hela mitt hjärta att jag magiskt skulle byta hårfärg till blond. Kan fortfarande bli arg på hur den läraren behandlade mig och andra, och svär för mig själv att om någon behandlar mitt framtida barn sådär så ska de få höra på fan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du delade med dig. SJUKT hur den läraren, och många andra lärare, beter och betdde sig. Borde man införa psykologiska test till de som söker till lärarlinjen? De verkar ju inte ha något vett alls de lärare som betett sig illa mot mig och många andra.. Sen är det väl bara att inse att lucia handlar inte om säatt sprida glädje eller samla in pengar till välgörenhet, det är en sjuk skönhetstävling som små barn utsätta för.

      Radera