måndag 19 oktober 2015

Duktighetsfällan

Jag tror vi alla mer eller mindre har varit, är eller kommer att fångas i en duktighetsfälla. Det är inte frågan om OM, utan NÄR.
Tony Robbins som är NLP mästare (min mamma är också NLP mästare, by the way) förklarar våra 6 mänskliga behov. Behov som behöver bli tillgodosedda för att vi ska må bra. Speciellt de fyra första jag räknar upp.

Kärlek - en stark känsla av kärlek och samhörighet med något eller något.
Se upp bara så man inte förändrar sig själv för att man tror man ska bli älskad.
Bekräftelse- att känna sig unik, behövd, sedd och viktig m.m
Det kan också resultera i, att som jag mer förr, ville alltid prestera på topp och vara bäst på det jag gjorde för att känna mig sedd och behövd.
Trygghet - i form av ekonomisk trygghet, tygghet i relationer och tak över huvudet m.m..
Det som kan bli negativt är att man stannar kvar på ett arbete man inte tycker om, i dåliga relationer eller skapar kontrollbehov.
Variation - vi människor behöver omväxling ibland.
Det negativa i detta är att man kan få för mycket av det goda och aldrig riktigt bli nöjd och hela tiden behöva en förändring.
(att) Växa - att vi har möjligheten och kan utvecklas.
Rädslan för att utvecklas eller redan tror man kan allt.
Bidra - känslan av att man kan bidra med något och hjälpa andra.
Och känslan av att man inte kan bidra med något.

Det är inte behoven som är problemet, utan hur vi får behoven att bli tillgodosedda som råddar till det. Vi har i alla tider jämfört oss med andra, men idag är det triljoner gånger lättare eftersom vi på en sekund kan se en bild av en annan människa via telefon.
Människor som förklarar det bästa sättet att leva på, olika tips på dieter och detoxar och den som ropar högst hörs mest.
Mammor jämför sina barn och deras framsteg i utvecklingen till att bli en egen individ. Samtidigt ska man ha en toppkarriär med en fet lön som räcker till mer än man behöver.

Det kan te sig på olika sätt det här med att vara duktig. Men ett är tron att "vi är det vi gör och presterar".

För sju år sen blev jag utbränd och jag minns dagen som igår. Det var en varm aprildag och jag satt på balkongen och läste igen prov jag missat för att jag hade varit sjuk och legat på avdelning en stor del av sista året av min sista yrkesutbildning. Det är inte det jag tänker skriva om nu, men det har en stor betydelse ändå, för det som skedde förutom att jag blev tom, var att jag blev tvungen att göra en inre och yttre resa.

Det vi måste göra är att stanna upp. Vi har endast 24 timmar av dygnet och vi måste börja prioritera vad vi väljer att göra och lägga vår energi på under de timmarna.
Ta distans, och se över vad vi gör. Är det för vår egen skull, för någon annans skulle och vad är det vi förväntar oss att få ut av det vi gör?
Jag har till exempel alltid velat göra så mycket och för så många för att få känslan av att bli sedd. Att få känslan av att vara behövd och viktig. Men vi är alla människor och man kan inte alltid prestera 120% och förvänta oss att vi ska må bra efteråt.
Att våga säga nej och sätta gränser. Att när vi blir tillfrågade att göra något, våga be om att få återkomma med ett svar, än att med detsamma säga "JA". Man kan behöva ha lite tid på sig för att känna efter hur det känns, kanske diskutera med en partner eller vän som känner en.
Våga be om hjälp. Nästan dagligen ser jag människor som vill ta på sig för mycket och inte kan ta emot eller fråga efter hjälp. Ensam är inte stark.
Men vi måste också se över vem vi har i vår närhet. Att börja identifiera och ta avstånd från energitjuvar.

Det är kanske lättare sagt än gjort, men vi måste hitta modet att börja ta hand om oss själva.
Hur vill du känna dig när du är 80+ och vad är det du ser tillbaka till och uppskattar om dig själv?

Vi kan förändra världen genom att förändra sättet vi tänker om oss själva och omvärlden.

Och inte för att det har något med texten att göra men för snart två veckor sen så tog jag ur min läppiercing som jag hade haft i 12 år. Syns fortfarande var den har varit men helt ärligt så stör det inte mig. Det är en del av mig nu på samma sätt som piercingen var en del av mig i många år.


1 kommentar :

  1. Ja det här är viktigt att tänka på. Man behöver ju inte vara bäst på allt och känna sig tvungen att alltid säga ja till allt. Själv måste jag bli myyyycket bättre på att bara släppa kontrollen och känslan av att jag "borde" göra nåt.

    SvaraRadera