lördag 29 augusti 2015

Våra nya grannar från Syrien

Inom två veckor får jag och kärleken nya grannar. Många grannar. Två lägenheter ska fyllas med flyktingar från Syrien och för någon vecka sen var jag dit med en stor del av min garderob. Byxor och varma tröjor som inte passar min kropp, och som jag inte vill ska passa min kropp längre. Jackor som håller värmen i kylan och lite inredningsdetaljer som varken jag eller kärleken har använding av. Och vet ni vad? Der kändes bra. Det kändes bra av att ge anonymt (okej, nu är jag ju inte så anonym längre men tror inte mina nya grannar läser min blogg, de har annat att tänka på nu) och det kändes fint att se hur fint frivilliga från byn ställt i ordning lägenheterna.

Någonstans finns våra nya grannar och de har för första gången på länge ett hem att komma hem till. Tak över huvudet, egna sängar med sängkläder och ett kök att laga mat i. Och en toalett.

Sen möter man på rädslor. Inte samma rädslor som våra nya grannar har. Nej, de rädslor jag har fått se är att människor är rädda att de inte ska bete sig. Att de ska utnyttja systemet och andra elaka och smårasistiska kommentarer jag inte vill skriva ut.

Vet ni vad? Jag är rädd för de fördomsfulla människorna att de inte ska bete sig. Att de ska förstöra eller helt enkelt ignorera och få människorna att inte känna sig välkomna. Vi är en liten by, och jag vet hur skrämmande det kändes att vara att vara ny här. Gå in till "baren" och se allas blickar och höra hur tyst stället blev. Men hej, folk började till sist prata med mig och jag hoppas alla också kan åtminstone säga hej åt våra nya grannar. Låta dem känna sig välkomnade.

Folk med rädslor har oftast ingen aning om det de är rädda för. Vi som lever i vår trygga bubbla har ingen aning om hur det är eller känns att vara med om krig. Istället för att se det på tv eller zappa vidare när det är nyheterna så lever vi i en trygg bubbla. Vi vet inte hur det känns att se våra nära och kära gå bort en hemsk väg, bli tvungen att lämna dem och leva år på flykt. Föda barn utan ordentlig sjukvård och inte äta oss mätta.

Jag måste ärligt säga att jag är inte heller så fullt insatt i flyktingkrisen och hur läget faktiskt är ställt i Syrien. Jag vet att de är hemskt, för jag började gråta när jag såg bilder på google och försöker bli mer insatt.
Det enda jag är orolig över med mina nya grannar är att jag har en känsla av att jag kommer se mindre av Herr Fantomen, för han älskar barn. Men jag hoppas att de dagar han hälsar på så skänker han barnen lite glädje för dagen, och sen kommer hem och sover.

Jag hoppas att våra nya grannar för första gången på länge får känna av trygghet.

Jag har det bra. Och du har det bra. Även om vi alla har vårt eget helvete nu som då så finns det alltid någon som har det värre. Det betyder inte att vi ska förminska oss själva och våra problem, men inte heller bli så pass själviska att vi inte kan på något sätt hjälpa en annan medmänniska. Ett "hej" räcker om du inte kan göra mer.

14 kommentarer :

  1. Fint gjort och fint blogginlägg. <3 Jag hoppas att dina nya grannar börjar trivas i Finland och att alla andra i grannskapet gör sitt bästa för att de ska känna sig välkomna här, precis så som du gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, och jo, jag hoppas från botten av mitt hjärta att alla städer och byar som nu tar emot flyktingar att de biter ihop och gör sitt bästa för att hjälpa. Alla kan vi göra något. <3 :)

      Radera
  2. En sak får dina nya grannar, det är säkert. De får en riktigt bra granne!

    SvaraRadera
  3. Åh vilket fint inlägg! :') Önskar att det fanns flera som tänkte som dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad snälla ni alla är. Egentligen har jag svårt att tänka varför någon skulle tänka annorlunda än jag. Jag kan inte fullt ut veta eller tänka mig in i det mina nya grannar har fått och får vara med om, men jag vill göra något i alla fall för att de ska känna sig välkomnade, många kanske är rädda att det de gör inte är tillräckligt, men ALL HJÄLP räcker till :)

      Radera
  4. Jag har också försökt hjälpa till eftersom jag håller på att tömma mitt föräldrahem finns det massor med saker, två lådor med gardiner och två lådor med glas tallrikar ,knivar och gafflar med mera har dom fått från mig ,jag tycker också att vi ska hjälpa våra medmänniskor .Jag har flera kvällar sett på sena nyheterna hur dom försöker fly från fasorna och livet i flyktinglägren.Jag hoppas dom kan känna trygghet hos oss,fint inlägg ,kram Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint gjort att istället för att sälja, ge bort till de som faktiskt behöver det mer än oss just nu. Jag hoppas de får det bra här i byn och känner sig välkomnade, tack för kommentaren och ha en fin villaavslutning. :)

      Radera
  5. Jag tycker det skulle vara så givande och spännande (på ett positivt sätt) att få vara så nära dessa nykomlingar och få kontakt med dem, tror man skulle få så mycket större förståelse för vad de går genom och säkert lära sig massa och fördjupa sin interkulturella kompetens :)

    Min mamma har bara flyktingar som grannar i trapphuset (Somalien och sen nåt annat land, möjligtvis Syrien, sen har nån lägenhet gjorts om till hem för ensamkommande barn, varav vissa har nån form av utvecklingsstörning, och de har förmyndare som är med dem hela tiden.) Snacka om multikulti :) Och de är vänliga och trevliga allihop!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det ska bli intressant och hoppas att de får det bra här i byn. :) kanske man aldrig kan förstå vad de går och har gått igenom men man kan ju alltid lyssna och försöka förstå :)

      Radera
  6. Synd bara att samma summa pengar skulle göra mer nytta på plats än att hjälpa en familj här....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte att pengar skulle få en familj mitt i ett krig att känna trygghet. Det är ju knappast så att det flyr för skojs skull.

      Radera
  7. Vilket bra och viktigt inlägg! Och vad roligt att ni ska få nya grannar. :) Hoppas att alla fördomsfulla människor håller sig i skinnet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren. Jag har nog en känsla att folk beter sig, jag hoppas det i alla fall. Bara fler människor börjar tänka tanken "om det vore jag själv" så skulle de inte tala vad de tänker högt. :)

      Radera