fredag 28 augusti 2015

Sömnparalys och exploding head syndrome

Kommer ni att tycka jag är galen nu? Eller kanske drar ni en lättnandes suck över att ni inte är den enda i världen som har såna här nätter.

Inatt när jag skulle somna, eller hade redan somnat (i alla fall kroppen) hörde jag det välbekanta ljudet. Det kommer inte så ofta, men har hänt så pass många gånger att jag vet vad det är och att det inte är farligt. Har ni någon gång varit på en konsert eller föreläsning då ljudet blir lite fel och det uppstår nåt slags eko och resultatet blir ett ljud som skär in i själen? Det hörde jag.
Det höll på i två omgångar, högt, så högt att jag trodde trumhinnorna skulle spränga. Men eftersom jag var oförmögen att röra på mig låg jag och lyssnade.

Det kallas exploding head syndrome. Nej, huvudet sprängs inte, det tar inte ont och man dör inte av det. Men många kan känna obehag för det, för de vet ju inte vad det är. Allt det okända är ju vanligtvis skrämmande.
Själv är jag mest störd på hur jag inte kan få somna gott utan att vakna till det där ljudet.
Kanske är det uforna som kallar på mig eller så är det bara kroppen som är så trött och det är det som utlöser det.

Det andra är sömnparalys. Det sker mer sällan och knappt något sen jag flyttade till landet. Men i stan kunde jag vakna av att jag inte kunde röra mig. Ibland hörde jag ljud i lägenheten (det skyllde jag på katterna) och nån natt vaknade jag av att någon stod och tittade på mig vid sängkanten.
Jag är ju inte rädd för spöken, så jag trodde ju det var "Berta" som checkade läget med mig. (EDIT: Nu när jag började tänka på Berta så kom jag fram till att vissa nätter skrek hon faktiskt på mig, och det var de enda gångerna jag kände obehag för henne). Men den mest logiska förklaringen är sömnparalys, att man är vaken men kroppen sover.

Förr i tiden trodde man att det var en demon som hälsade på. Idag borde vi veta bättre. Om möjligt, se till att sova tillräckligt och stressa inte, för stress och för lite sömn kan utlösa dessa fenomen. Bli medveten om att det här är inget att vara rädd för och det är inget fel på en.

Barn har ofta förmågan att ha klardrömmar, och i de flesta fallen växer de ur dem. Men i vissa fall, som i mitt, så håller man kvar förmågan att ha klardrömmar (man vet att allting är en dröm och kan kontrollera dem i många fall) och då är inte det lika obehagligt att drömma eller vara med om dessa fenomen.

Så nu ställer jag samma fråga som kag började blogginlägget med. Tycker ni jag är helt galen nu, eller drar ni en lättnandes suck att ni inte är den enda i världen som kan ha såna här nätter?

Bild från 2013.

9 kommentarer :

  1. Jag upplever inte direkt sömnparalys på detta sättet, men nätterna kan innehålla diverse intressanta fenomen - framförallt då i drömmarna. Jag arbetar på att bli bättre att tolka mina drömmar, men de är väldigt ofta starka och intensiva, och ibland väldigt tydliga sanndrömmar (emotionellt eller rent konkret, vilket märks efteråt då det "hänt på riktigt"). Detta har jag alltid haft, men hade en period på ett par år då det var lite dött på drömfronten. Nu är jag dock i full fart igen :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant :) Sanndrömmar har jag också, speciellt om jag drömmer om en människa jag inte tänkt på eller sett på tusen år och dagar. Då vet jag med säkerhet att jag ser dem nästa dag :) ha det så skoj i drömmarnas värld. När man vet av att det är en dröm så tar det inte så hårt på en :)

      Radera
  2. Just de där sakerna har jag inte upplevt, däremot ett märkligt fenomen att strax innan jag ska somna så kan jag höra ett märkligt "budskap" som är en mening totalt utan sammanhang. Det lär också ha ett namn, men nu har jag lyckats glömma det... Det känns konstigt att höra röster utan att ändå riktigt drömma :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Även om det kanske verkar och känns konstigt för dig. Kanske om du lyssnar riktigt noga hör du sammanhanget i det du hör ;)

      Radera
  3. Jag har inte varit med om såna här saker direkt, men minns tydligt en klardröm från när jag var liten, sen var det en period förra hösten som jag inte alls mådde bra, vaknade då en gång av att det kändes som att nån strök mig på ryggen. Man skulle ju tycka att jag borde ha blivit vettskrämd, men den gången kändes det bara trygg och bra - som att någon eller något försökte trösta mig :) Känslan försvann dock när jag vaknat ordentligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vanligt nog att man känner som om nåt skulle paja en eller vara med i sängen. Inatt kändes det faktiskt som om en katt hade trippat i sängen och lagt sig på sidan om mig, men alla katterna var ute, då skyldle hag den känslan på sambon ;)

      Radera
  4. Joo speciellt detdär sömnparalys-grejen har hänt massor med gånger, och just då har det känts som att nån suttit brevi sängen eller stått i rummet, men fast hur gärna man än velat svänga på sig eller sätta sig upp så ha kroppen vari helt bortkopplad :) bättre nu på senare år, men när jag var yngre var det hela tiden :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhå, ge kom två kommentarer men ja svarar ba på en :D Intressant och kul att läsa om hur många andra som mer eller mindre har varit med om samma sak.

      Radera
  5. Joo speciellt detdär sömnparalys-grejen har hänt massor med gånger, och just då har det känts som att nån suttit brevi sängen eller stått i rummet, men fast hur gärna man än velat svänga på sig eller sätta sig upp så ha kroppen vari helt bortkopplad :) bättre nu på senare år, men när jag var yngre var det hela tiden :)

    SvaraRadera