onsdag 5 augusti 2015

Let's talk about: P-piller

En fick teckning jag har ritat. Lite konstnärlig är jag väl nog.

Hej på er! Jag har inte glömt bort bloggen. Bara haft lite fullt upp med annat, och det skriver jag mer om sen. Kanske. Men idag vill jag ta upp ett nytt ämne i min mini-serie "Let's talk about": P-piller. Kom över en artikel på svenska.yle.fi om att P-piller kan skydda mot livmodercancer.
Där står det då att för var femte år som en kvinna äter p-piller så minskar risken en fjärdedel för att hon ska få livmodercancer. Man ba: "Yey! Här luktar det reklam för läkemedelsföretagen."

P-piller är så vanligt skydd för många kvinnor. Efter kondomen så kommer nog p-piller och mini-piller på andra plats som skydd mot oönskad graviditet och det är unga tjejer som börjar äta p-piller när de börjar ha sex. Jag var inte ens myndig när jag började äta.
Dock slutade jag hastigt. Jag började må dåligt av dem, fysiskt och psykiskt och på den tiden hade jag SLE, så när jag förstod sambandet att p-pillret gjorde sjukdomen värre så slutade jag. Blodproppar och annat de varnade om i bipacksedeln lät ju inte så himla kul det heller.

Och även om det nu är svinlänge sen sist jag åt p-piller eller mini-piller, och har sagt flera gånger att jag inte vill äta det, så är det så otroligt konstigt att varje gång jag träffar gynekologen så ser vårt samtal ut så här:

Gynekologen ba: Har du sex?
Ja ba: Ja.
Gynekologen: Men kanske jag skulle skriva ut lite p-piller då? 
Ja ba: Nej tack, men jag har hemska menssmärtor. 
Gynekologen: Kanske jag skulle skriva ut lite mini-piller?
(och det hjälpte inte mig heller, jag har provat)

Här kommer lite orsaker till varför jag inte vill ha p-piller eller mini-piller eller några andra extra hormoner i min kropp än det thyroxin jag äter varje dag pga min underproduktion av sköldkörteln:
  1. Det här med att kontrollera en menscykel med p-piller låter inte så kul. Visst, det kan ju vara kul att veta ungefär när mensen kommer, men en normal mens kommer ändå ungefär med jämna mellanrum om man är frisk. Utan hjälp av piller. Med p-piller så kanske man inte har koll på vad ens egna menscykel är, om något inte står rätt till, och när man sen vill börja prova på att bli gravid kan menscykeln vara messed up till en början.
  2. Humörsvängningar och andra krämpor. Det här är ju individuellt men jag tålde inte pillren. Jag blev stressad, ledsen och kände inte igen mig själv. Fick hjärtklappningar och mådde fysiskt dåligt.
  3. Varningarna på bipacksedeln. Bröstcancer och blodpropp.
  4. Kostnaderna. P-piller och mini-piller är svindyra. Så pass att när apotekaren sa priset så fick jag en sån chock å ba: "Det ska nog banne mig hjälpa mot mensvärken det här!". (Tå ja alder kan va tyst)
  5. Blodet. Det här är också individuellt, men jag blödde som tusan när jag började med pillren. Inte sån där "normal mensvecka", utan i veckor. Inte roligt. Eller normalt.
  6. Pillren skyddar inte mot könssjukdomar.
  7. Sen också det här med att det skulle vara upp till kvinnan för att skydda mot graviditet och minnas att äta pillret varje dag, ungefär samma tid. Blä. Visst, en kondom är inte heller 100% säkert, men här är det också upp till bådas ansvar att se till att den är på.
Och med det sagt så vill jag säga att jag har inget emot gynekologer. De är bra att ha och de gör bara sitt jobb när de tipsar om p-piller. Men att vi kvinnor också ska förstå att vi har ett val att tacka nej till extra hormoner. Och att pillren inte automatisk löser alla problem. Har man hemskt mensvärk så kan man få bli undersökt om det handlar om endometrios eller få andra tips eller mediciner som kan hjälpa. 

Annars så är min gynekolog bäst. Har humor och tålamod med mig, speciellt då jag kanske svär vid papa-prov. Skrattar ännu idag åt den gången jag kom tillbaka till undersökningsrummet efter att ha lagt på mig byxorna i den lilla toaletten, och jag hör gynekologen prata. Till mig trodde jag. Så jag pratade tillbaka till henne tills jag märkte att hon memorerade besöket till datorn via mikrofonen, och inte alls pratade med mig. Hahaha.

10 kommentarer :

  1. Själv tycker jag att p-piller är awesome! Om det ännu till minskar risken för livmoderhalscancer är det ju ännu bättre (och att en statlig institution som yle skulle göra reklam för läkemedelsbolag finner jag tveksamt, dessutom skulle läkemedelsbolagen tjäna mer på att folk faktiskt får cancer. Har själv HPV- viruset så kan jag minska risken för cancer så vore det skitbra. Dyrt vet jag nu inte heller om jag tycker att det är, beror ju på vilka piller man äter men mercilon som jag har kostar typ 25 e för tre månader. Inte så farligt tycker jag. Risken för blodpropp är störst om man har anlag för det, då ska man inte ens äta piller och får det inte utskrivet. Men som du säger, det är ju olika på hur man reagerar på p-piller, som med alla andra läkemedel. Själv har jag inte haft några biverkningar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. 25 euro var billigt, de jag fick prova på var mycket dyrare. Om nu inte de har blivit billigare med åren ;) jag fick ju utskrivet p-piller fastän jag hade SLE och hjärt- och kärlsjukdomar i släkten. Lite ledsamt bara att man själv fick vara den att läsa sig in på bipacksedeln och för vem som pillren lämpar sig för.
      Men intressant att höra en annan sida av pillren, och att de funkar för dig. Jag måste väl bara ha dåliga erfarenheter då ;)

      Radera
  2. Jag gillar inte heller p-piller. Åt dem i många(!) år och det var inte förrän jag slutade som jag fattade hur pass stor skada de faktiskt gjort och hur skit jag mått under tiden jag ätit dem. Nej. Tack vet jag hormonfria alternativ! :D

    Här skriver jag lite om några sådana alternativ, ifall någon undrar vad jag menar: http://www.morotsliv.com/2014/05/miljosmarta-och-hormonfria.html

    (Fixade btw också min sköldkörtel genom att lägga om kosten och kunde sluta med Thyroxinpillren! Ba yeah! ;D )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yey! Då är jag inte enda som är emot p-piller :) jag hade väl för stora förhoppningar om p-pillren eftersom jag fick höra av vänner att mensvärken försvann, man fick stora bröst (HAHA) och allting var så fint med pillren. Därför slutade jag snabbt då jag märkte att så var det ju inte alls med p-pillren.
      Intressant inlägg om hormonfria preventivmedel. Själv så är jag nig ett fan av kondomen,
      Men mer intresserad är jag att veta om hur du gjorde med kosten. PMar dig med detsamma :D

      Radera
  3. Ppiller är nog mycket billigare än p-ringen mina ppiller (då ja åt för några år sen) så kostade 20-25€ när ja bytte till pring så trodde ja ja sku svimma på apoteket när dom kostade 45-50€ för 3 månader!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fy tusan. Det är dyrt. Fast det jag mer ville få fram med detta inlägg är vad faktiskt pillren kan göra åt kroppen. Som " grattis, p-pillren kan minska en fjärdedels risk för att du drabbad av livmodercancer, men höker på samma gång risken för blodpropp, bröstcancer och att man får ett nervöst sammanbrott". ;) sen att det faktiskt är dyrt är bara ledsamt...

      Radera
  4. Åt piller jag å i mang år, men efter att ja hadd testa typ tusen sorter å ingen passa åt me (he va tå bl.a milanblödningan, humörsvängningar, viktökning m.m.) avsluta ja he kapitle å börja me p-ringar iställe! Bästa ja ha gjort! Men he tyckt itt plånboken :D gick från 12€ ti 40€ fö 3månader! Men tå man sir tibaks på tidin me pillren ha ja no bara insitt att ja tror it ja a mådd såde bra hittills naongang som ja a gjort sedan ja sluta me pillren :) visserligen e ju itt p-ringar heller hormonfritt, men ja sku it byt bort dom fö na! Passar perfekt fö me å ja stortrivs me dom! Jettebra inläggs-serie btw, keep up the good work! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läser om p-ringen att det kan funka bättre för de som reagerar starkt på p-piller eftersom man hela tiden får en låg dos hormoner :) Det låter ju vettigt. Själv har jag bara prövat på p-piller, mini-piller och inget av demhar funkat för mig, vilket märke det än har varit. Kul att läsa att du i alla fall har hittat något som passar dig, även om det innebär mer hormoner i kroppen, ledsamt att det är så dyrt ;)

      Radera
  5. är heller inget fan av p-piller! fick största delen av de uppräknade biverkningarna och pillren triggade dessutom migränhuvudvärk hos mig, något jag aldrig haft innan jag började med dem. har lite obehag för att trycka i mig hormoner och skulle helst slippa göra det, men äter idag gulkroppshormon mot endometrios (väljer hellre att ta 2mg hormon varje dag än att leva med dagliga smärtor och knapra starka värktabletter som godis). kan dock inte (i nuläget iaf) tänka mig att börja trycka i mig kraftigare hormoner om det faktiskt inte är det enda alternativet (tänker då främst på för att kunna leva med endometriosen). blir nästan varje gång jag besöker en gynekolog ifrågasatt angående varför jag inte tar hormonella p-piller. SUCK.

    minns att gynekologen inte ens frågade om blodpropp eller migrän eller liknande när hon skrev ut p-piller åt mig när jag var i tonåren...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är konstigt hur man kan bli SÅ ifrågasatt VARFÖR man inte äter p-piller, när jag var yngre så var dock gynekologerna mer på en om p-pillren, och i dagens läge så säger de bara att "Du vet väl du kan bli gravid?" Å ja ba "Ja, och då är barnet välkommet". Duh.
      Men då är du också en av dem jag har fått hära om där inte gynekologen är noga med att kolla efter sjukdomar eller liknande som finns i släkten som kan innebära fara att äta p-piller. Hoppas du klarar dig med nuvarande medicin så inte du behöver börja på med p-piller, och att du kan må bra och njuta av livet trots endometrios. :)

      Radera