tisdag 14 juli 2015

Dyrbara stunder på en kamerarulle

Igår kväll fick jag se på gamla hemmafilmer via en projektor, tillsammans med min kärlek. Ljudlösa rörliga bilder som var så fina. För "förr i tiden" tog man inte fram (film)kameran för "minsta lilla". Det var inte tusen selfies eller putmunnar. Nej. De få stunderna som rymdes med på kamerarullen var dyrbara och fina stunder man verkligen ville minnas.

Konstnären och fotografen inom mig jublade av lycka. Och en liten glädetår dök kanske upp i ögonvrån då jag fick se min kärlek ta sina första steg i livet.

Min kärlek.

 

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar