torsdag 26 mars 2015

Se till orsaken istället för att ta till en "quick fix"

Hittade den här artikeln igår när jag bläddrade runt på internet. 

Är det faktiskt nödvändigt att en halv miljon finländare äter antidepressiv medicin? Är det så många människor som mår så pass dåligt? Och på vilka grunder skrivs de egentligen ut? 
Jag vet med erfarenhet att istället för att se till orsaken varför en människa mår dåligt så är det så mycket enklare för en läkare att skriva ut ett recept, vilken medicin det än handlar om. Som människan sedan äter i flera år. Utan uppföljning eller om det kanske vore dags att trappa ner. 

Och människor litar alldeles för mycket till de som skriver ut medicin, och äter mediciner även om de känner att medicinen inte gör nytta / börjar må dåligt av läkemedlet. Jag åt förr 14 olika mediciner (då jag hade SLE) på en dag. EN DAG. När jag slutade med dem blev jag frisk. * Förstås gjorde jag ju annat också när jag till sist blev friskförklarad, men jag kände att  medicinerna inte gjorde något nytta. Jag började må dåligt av dem och jag litade helt enkelt mer till min magkänsla och vad jag kände var rätt för mig, än till pillren. Nu äter jag en medicin (thyroxin) som jag ser fram emot att bli av med i framtiden.

* OBS! Bara för att jag slutade på egen hand med alla mediciner, så är det här inte ett blogginlägg där jag uppmanar er att göra som mig. Utan att ha diskuterat med läkare först.
Men det här är ett blogginlägg att få upp ögonen lite till allt vad man kan gå med på att äta, då egentligen en medicin kanske inte finns till för att bota, utan istället dämpa eller trycka undan symptomen. Istället för att se till orsaken varför man är sjuk.


2 kommentarer :

  1. Håller så med dig. Följt med en närstående til mig som har en sjukdom som ger rätt så mycket värk. Detta har ju lett till lite deppighet och tunga tankar men lösningen från läkarnas sida har varit psykmedicin efter psykmedicin, den ena tyngre än den andra. När livsgnistan och glädjen inte mera syntes i denna persons ögon sade jag stopp- nu bryts detta. Inga mediciner mer, annat än värkmedicin.
    Några veckor senare återvände glansen i ögonen och leendet och lusten till livet.
    Blir så förbannad på att det är så enkelt att droga ner personer så de har ännu svårare att hitta ut ur sin situation. Lamslagen av psykmediciner blir man bara sittande och tappar initiativförmågan. Då får man vara glad om man har någon närstående som kan ingripa och se saken med utomståendes ögon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren och att du vågade skriva av dig. Antidepressiva mediciner kan vara en god hjälp, en liten stund. Men det är ju inte tänkt att en människa ska äta dem i hur många år som helst, utan att få en kickstart och hitta tillbaka till glädjen själv. Sen så vet jag ju att iom sjukdomar som ger värk så får man ju starka värkmediciner, då ska man också själv måst ha stor koll på om värkmedicin passar ihop med de andra läkemedlen man äter. Det kan nog hända ibland att man äter två eller fler mediciner som inte alls passar ihop, men tror att man ska må så där eller at det ska vara så där.
      Tur att din närstående hade dig med som sa stopp när hen inte orkade, och att hen hittade tillbaka till glädjen! :)

      Radera