måndag 19 januari 2015

Utanför min comfort zone

Det är ju lite knepigt hur människan fungerar. Ingen av oss är vi oss lika. Och tur är nog det.
Men vi människor gör ofta mycket på automatik. Mest för att vi vet att det funkar. Det är framförallt säkert och bekvämt. Men det tar oss ingenstans. Men det jag vill skriva om idag är comfort zone. Vi har alla den. Och den kan komma i flera former.

Jag till exempel har inte haft problem med att uppträda för folk. Vare sig det handlar om att hålla föredrag eller att sjunga för folk, så vet jag att jag klarar av det. Blir jag blyg så har jag lärt mig att svänga om situationen och ta den känslan, känslan av ett pirr (för så känns det att vara blyg för mig), för att istället prestera.

Förra veckan bestämde jag mig att gå utanför min comfort zone. Något som jag nästan fruktade för och aldrig trodde jag skulle våga. Ensam. Och här ger jag er lov att känna exakt vad ni vill. För vi är ju inte, som jag skrev i början, lika. Det jag känner och upplever, så kanske du har andra känslor för. Det jag tycker är enkelt kanske du har svårigheter med. Det här är bara ett inlägg för mig, som kanske kan hjälpa de som har liknande problem.

Jag har haft en liten rädsla för parkeringsgrottor. Jag har ett fåtal gånger kört ner i en sån tillsammans med någon. Min rädsla har grundat sig på att mest fastna fast någonstans. Att inte slippa in eller ut ur grottan. Eller tappa bort mig själv eller bilen. Eller krocka i flera bilar. Men senaste gång jag var på väg in till stan, så bestämde jag mig för att fara ner i grottan. Mest för att utmana mig själv. Se att jag klarar av det och förhoppningsvis komma över min rädsla. Sen vad jag skulle ha gjort om det skulle skita sig, visualiserade jag inte. Att förvänta sig och se det värsta i allting är helt onödigt, och ger det inget annat än stress.

Och vet ni, det var spännande när jag körde ner i grottan. Fick min lapp och hittade en prima plats (valde en rad med första bokstaven i mitt namn och en siffra som var lätt att komma ihåg). Den där känslan jag hade före, som var pirrig och lite orolig, var som bortblåst. Det var som den sommardagen jag satt på terrassen med en "hel massa" spindlar omkring mig, och till sist inte såg dem mera. Min rädsla för att ensam fara ner i parkeringsgrottan var borta.

Här hade jag ju förstås inte svår ångest, utan jag var bara osäker på mig själv. Har du dock ångest så kan det vara ett tips att några gånger tillsammans med någon pröva på det du är rädd för, innan du kastar dig själv ut i situationen själv.

Men. I och med att jag vågade mig ur min comfort zone så utvecklades jag lite mera. Jag kände mig stolt och fnissade lite över hur en liten rädsla har hindrat mig förr. Visst, det kostar att fara ner i en parkeringsgrotta och jag fick ju mindre motion, men jag slapp istället frysa och blev en rädsla mindre.

Så det jag vill försöka inspirera till är att: PRÖVA PÅ NÅGOT NYTT. Något som du kanske inte trott du vågat. Vare sig det är att ta kontakt med hen du är intresserad av, klippa håret eller bara gå in i en affär och fråga efter arbete. Eller "bara" köra ner i en parkeringsgrotta, som för många är ingenting, men för t.ex mig kunde vara och göra mycket.

När man klarat av eller gjort något nytt så är det en härlig känsla som lämnar efter sig.

Våga.
(en gammal bild)

IMG_1010 - kopia

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar