torsdag 9 oktober 2014

Att sluta röka

Nåt som jag inte har skrivit öppet om i bloggen, eller visat på bilder, är att jag är en rökare. Och jag har hållit på långt före jag egentligen fick åldern att lagligt "få röka". Jag minns första tobaken, och från att ha tjuvrökt från och till, tills att vakna upp och den första tanken är "kaffe och tobak".

Jag har försökt att sluta. År 2009. Jag klarade mig i 30 dagar. Då testade jag att riva sönder alla cigaretter jag hade och vara helt och hållet utan. Det funkade ju inte. Hade som inte räknat med abstinensen och hur förbannad jag skulle bli. Hade hade inget tålamod, självdisciplin eller någon vilja eller något att sluta röka för.

För sist och slutligen handlar det ju bara om den egna viljan.

Nu har jag ju viljan att sluta. Med el-cigaretter. Den laddas genom att koppla den till en USB-laddare till datorn. När man "röker" el-cigaretten så lyser en LED-lampa på toppen, det smakar och känns som en riktig cigarett och producerar rikligt med rökliknande ånga. Sen har jag ju inte rökt menthol under alla dessa år, så nu tycker jag ju bara den smakar som godis. Köpte också patroner med vaniljsmak, för jag tänker att om jag skall sluta röka så skall det vara gott.

Och det var det jag hade på hjärtat. Nu försöker jag sluta röka.

IMG_1173

7 kommentarer :

  1. Hej från en annan nikotinist!
    Jag är så mycket äldre än du, men berättar iallafall om mitt rökande och att jag nu varit utan i 2,5månader - jei!

    Då jag var 32år konstaterade jag att jag rökt halva livet, och tyckte det var en bra orsak att sluta. Minskade nog och började röka svagare, men slutade inte.

    Sen då vi ville bli med barn var det lätt att sluta och hålla det utan problem. Just som du skriver, det är mycket fråga om viljan/motivationen.

    Men då barnen växte, fanns det ju inte mer någå hinder - och jag började från fredagstobak, vilket övergick till kvällstobak och efter 1,5år rökte jag redan på jobbet+kvällstobak då barnen lagt sig. Dethär funkade helt bra, förutom att veckoslut och semestern blev lite problematiska då jag aldrig rökte framför barnen. Denhär obekvämheten att det började påverka familjen direkt fick mig tillräckligt motiverad. Jag HATADE att så mycket tid i min hjärnas tänkande gick åt till att obsessivt tänka på tobak - att vara beroende. Och nu i somras då jag var sjuk såg jag min chans - och tog den. Klarade det utan nikotin-produkter, med hjälp av halsont/hostan, stark motivation och HAT till situationen.

    Vet att jag alltid kommer att vara nikotinist, liksom alkoholmissbrukare hela livet är alkoholister även om dom slutat dricka. Dvs hela livet måste jag komma ihåg det och aldrig kommer jag att kunna feströka eller röka el-tobak, för jag vet vart det sakta men säkert leder. Och jag VILL inte ha sjukdomen "beroende" i huvudet igen - dethär motiverar mig.

    Jag jobbar med drogmissbrukare och känner ju igen hur dom känner sig. Beroende klassas nuförtiden som en sjukdom. Det är inte bara fråga om vilja, det är också fråga om en förändring i huvudet.

    Jeezuz så lång kommentar... LYCKA TILL!!! Jag tror el-tobak kan vara riktigt bra att minska med!

    SvaraRadera
  2. Ja, det var en lång kommentar. Men det tycker jag om! Har ju själv studerat missbrukarvård och fnissat när det har nämnts om att ett beroende är en sjukdom. Som man aldrig blir fri. För jag har ju förr blivit frisk från kroniska sjukdomar, så det går som liksom inte ihop för mig, det här med att sjukdom är nåt man måste dras med hela livet.

    Nu gör jag ju på ett helt annat sätt än 2009 då jag försökte sluta. Istället för att riva sönder alla cigaretter har jag dem ännu kvar. Och jag tror el-tobaken hjälper att kunna dra ner och minska "suget", för det man inte får så är det ju oftast det man vill mest.

    Men all förändring börjar ju i oss själva. Och för tillfället känner jag mig riktigt peppad. Jag vet ju att ingenting är omöjligt, och tycker om att bevisa det. ;)

    SvaraRadera
  3. Här är en 35-årig helyllemamma (hehe),som folk brukar ha svårt att tro då jag säger att jag rökt i 10 år av mitt liv, mellan 18 och 28, typ. Sen fick jag nog, och beställde boken "äntligen icke-rökare" från Adlibris. Både jag och min man, som då var min sambo, läste den och slutade. Suveränt satsad femma, kan varmt rekommendera om du menar allvar med att sluta.

    SvaraRadera
  4. Hej och tack för kommentaren! Du är inte första och knappast sista personen som tipsar om boken, så kanske jag skulle ta och fundera på att läsa den :)

    SvaraRadera
  5. DEN ska jag köpa åt min man :)

    SvaraRadera
  6. Just Alan Carr's bok har jag också läst. Efter den insåg jag att jag egentligen inte ville röka, och när det väl var insett smakade tobaken mitt i allt sin sanna smak, skit alltså (allti röjkt LM röd elär Marlboro). E va ju viktigt he, att man rökt ännu så läng man läst boken.

    I boken beskrivs också rökning som ett mera psykiskt beroende och det tror jag faktiskt på. Jag tror att vårt huvu intalar oss att he je gott, vi ha lärt oss ti koppel ihop tobak me nå bra.


    Minns hande bokin låg ungefär ett halvår i bokhyllon före jag va redo, att få hande sista pushin ti slut, Tå man ha tagi beslute så kan bokin va ett bra hjälpmedel.

    SvaraRadera
  7. Allting är ju först och främst psykiskt. Sedan sker det ju förändringar i kroppen fysiskt som hjälper till, men detta skall inte bli en anatomi/patofysiologi-timme.. ;) Men fick flera sms och mejl igår också om boken så började söka efter den på adlibris. Tillfälligt slut, så verkar vara en eftertraktad bok. :)

    SvaraRadera