torsdag 3 december 2015

NY BLOGGADRESS

Nu får jag äntligen kvittra om vad som har varit på gång den sista tiden. Nej, inga barn på g, men...

EN NY BLOGGADRESS. Från och med idag bloggar jag på http://sevendays.fi/caroline
Det känns riktigt roligt och har på känn att det här blir bra.

Visst följer du med? 

(det går också att klicka på bilden för att slippa till nya bloggen)

onsdag 2 december 2015

Är julen förstörd nu?

Även om jag hade tänkt spara lite åsiktsinlägg till senare så börjar det bubbla över och jag måste få skriva.

En stackars predikant från kyrkan råkade försäga sig lite under en andakt för barnen och förklarade att man kanske inte ska skriva så långa önskelistor, eftersom föräldrarna inte har råd att köpa så mycket julklappar. Föräldrar är förbannade och barnen är ledsna, för julen är tydligen förstörd nu när sanningen om att det är föräldrarna som köper leksaker till dem är avslöjad. Min teori är att predikanten själv är mänsklig och har det knapert med ekonomin, och har hemma barn som vill ha iphone 6 eller andra dyra saker.

Om ni inte visste det, så vet ni det nu. I min yngre barndom firade jag två jular i två hem. En hos mamma, en hos pappa. Det tog inte länge innan jag hade det utfunderat och avslöjade att tomten inte finns. Dessutom var jag rädd för honom.

När jag ifrågasatte tomten, fick jag höra att den tomten som hälsade på vid julafton var utklädd för att hjälpa den riktiga tomten. Skillnaden mellan Jakobstad och Åland är att på Åland stod det på paketen vem som hade gett dem. Tomten var ju bara snäll och delade ut dem. "God jul Caroline, från farmor".

Min fråga är inte om jultomten finns eller om det är rätt från kyrkan, eller ens deras ansvar att lära ut till barnen vad som finns och inte. Själv är jag ateist. Men folk måste få tro på vad de vill så länge de mår bra av det och inte skadar andra. Sen är det väl upp till barnen själv att förstå grejen med jultomten, eller upp till föräldrarna.. Men tror ni inte att barnen skulle lära sig att uppskatta julklapparna mer om de visste varifrån de kom? Att familjen gör sitt bästa för att göra barnet glad, men att det kanske inte är de materiella sakerna som betyder mest? Det viktigaste är att man är tillsammans och har en mysig dag utan tjafs och olyckligheter.

Det är väl viktigare att prata om hur många barn det finns omkring oss som mår dåligt över jul på grund av att föräldrarna super, de kanske faktiskt inte har råd med julklappar alls, inte är hemma eller har ordentlig julmat på bordet? Medan någon önskar sig en svindyr väska eller ny telefon så finns det barn som skulle ärligt talat bli lyckliga över sockor eller pennor och rithäften.
Ett tips är att till exempel diakonissor samlar in nya och hela julklappar som de sen delar ut till de familjer och barn som är i behov av att få lite glädje och värme över jul. Det du behöver göra är att köpa gåvan, paketera in och skriva till vilken ålder presenten passar. Det är inte bara lågstadiebarn, utan barn ända upp till äldre tonåren som kanske inte får julklappar över jul. Det kallar jag en god gärning.

Julen blir inte förstörd bara för att tomten inte finns. Det finns mycket mer är tron på en skäggig gubbe som kan förstöra en jul.


tisdag 1 december 2015

Firat examen

Åh, det finns så mycket jag skulle vilja skriva om nu, och det kommer att bubbla av en massa åsiktsinlägg.. riktigt snart. Men än idag så håller jag lite tillbaka. Det är ju inte SÅ ofta ni får en inblick i min vardag, men nu tänker jag dela med mig av vad jag har gjort idag. Skulle ni vilja ha mer av det?

På förmiddagen idag låg på soffan och läste om hönsslakt och lättaste sättet att gå tillväga, för nästa vecka ska jag assistera min vän då det blir dags för det igen. Det ska dokumenteras och jag förvarnar redan känsliga läsare att INTE klicka på den här länken. Är ni nyfikna och vill se hur det såg ut för ett år sen vid min första hönsslakt, varsågod och klicka! :-) Jag kan ju lugna er med att hönsen har haft ett prima liv där de fått gå fritt i trädgården och fått nyttig och giftfri mat.

Medan jag skrollade bland bilder och läste olika blogginlägg så ringde chefen för att påminna mig och erbjuda skjuts. Och vilken tur, för jag hade nästan glömt bort att kommunen ville fira oss som blivit färdiga skolan genom läroavtal idag. Det är ju över ett år sen jag blev klar med skolan, men hade inget examenskaffe själv då, så jag var nog på hugget om det bjöds på kaffe och tårta idag.

Hade en rolig eftermiddag med chefer och anställda och fick blomma, kort och choklad.
Fint sätt att visa att man uppskattar ens anställda och få lite paus från vardagen. Personligen trivs jag hur bra som helst på mitt arbete och om bara en månad har jag varit två år på en och samma plats. Tiden går snabbt.

Kortet var ju hur sött och passade mig perfekt. En söt kattunge med tomteluva på. :-)


En amaryllis som jag hoppas kommer blomma vackert denna jul.

Crazy cat Carro

Alla småbarnsföräldrar kommer att bli förbannade på mig nu, men själv är jag riktigt glad, för vet ni vad? Alla tre katterna har sovit HELA natten utan att väcka oss (läs: sambon)! Jag blev riktigt förvånad när jag steg upp och såg alla lurvbollar titta yrvaket på mig. Hoppas det håller i sig, för vanligtvis vill en katt ut klockan 01:30 och en annan 04:00.

På tal om katter, märkte för ett par kvällar sen att mr Fantomen inte bara låg och myste på rygg vid min arm när jag tittade på youtube, utan han följde med i filmen. Sökte fram videor "for cats only" och jepp, han uppskattade det. Filmade honom när han låg och myste framför youtubefilmer, och 20 minuter fick jag ner till en minut och tjugotre sekunder.

Och strunta i mitt "rastafari" hår i videon. Jag hade duschat och inte riktigt än orkat borsta det. / med varma hälsningar crazy cat Carro

måndag 30 november 2015

Mycket överraskningar på gång nu

Nu är det mycket överraskningar på gång. Spännande och roligt! Tre överraskningar som jag vet av själv, men jag tänker vara jobbig och endast säga 2/3. Den sista och tredje överraskningen lär ni märka när den är redo.

Idag vaknade jag upp till en ny vecka. Efter tio timmars sömn kände jag mig mer än redo för denna vecka och sista dagen av november. När jag vaknade ösregnade det fortfarande men en timme senare blev jag glatt överraskad över att hela omgivningen blivit vit av snö. Stora vackra flingor som piggade upp och gjorde tillvaron lite ljusare.
Och tydligen var det snö som behövdes för att jag skulle få julfeelis.

Ringde min mormor och överraskade henne med att sjunga och spela gitarr via telefon. Det var uppskattat och piggade upp hennes dag.

Blev så peppad av att överraska folk så jag ville fortsätta.
Ni som känner mig vet att jag inte är den mest händiga eller mest intresserade typen typen när det kommer till hushållssysslor. Det är istället sambon som får byta gardiner och liknande. Men för tillfället har han mycket jobb och annat, och jag ville överraska och kanske förvåna honom lite.

Därför får han komma hem till ett julpyntat hem idag. Jag har bytt alla gardiner själv, utan att få spunk. Det ser ju nästan riktigt proffsigt ut också, förutom med den största julstjärnan i byn som är lite sned. Bytt mattor, handdukar och efter att tvättmaskinen är färdig med första lasset så ska jag byta sängkläder till ett set i färgen mörkröd.

Största julstjärnan i byn som får vara lite sned och imperfekt, tills sambon kommer hem och rätar ut den.

Den här kan jag inte ta på mig äran för, men ett av sambons projekt som höjer mysfaktorn rejält. En "kräklo" med en ljusslinga virad omkring sig. Den är STOR och  tar upp största delen av terrasstaket.


Det minst mysigaste rummet blev plötsligt mycket finare. Badrumsmattor och handdukar i rött. Och Leila med sina enorma tassar.

lördag 28 november 2015

Ett tacktal till er

Tack för all respons igår då mitt blogginlägg "Det kunde ha gått värre" publicerades på Nyheter 24. Den första tanken jag fick när jag fick nyheten om att de ville publicera blogginlägget var: Trollen! Jag har varit lyckligt befriad från alla troll och negativa kommentarer i många år nu, och jag är medveten om att i dagens samhälle är det sällsynt.
Men den andra tanken jag fick var: Varför ens vara rädd för troll när det finns viktigare saker. Som typ att dela med sig av sin visdom till grannlandet. ;) 

"Det kunde ha gått värre" skrev jag medvetet till ett kortare blogginlägg än tanken först var. Jag kunde ha skrivit mer, men på det här sättet fick ni också mer plats att dela med er av era egna historier. Och jag lyfter på hatten för er, att ni vågar. Tack! Att bli publicerad på en nyhetssida är ingenting jämfört med att folk vågar öppna sig. Det om något är stort. Alldeles för många håller in med alla sina känslor som finns i kroppen, och jag tror att det är nyttigt att våga öppna sig. Säg hur du vill ha det, säg vad och vem du älskar och våga vara dig själv!

Alla ni, och jag, som inte blev vald i skolan till lucia (eller vad som helst). Som inte var det "ordentliga" barnet eller den som läraren favoriserade: VI DUGER. Och vi är så mycket bättre. 
Man kan inte, och vi ska inte, låta en vuxen människa som betett sig fel, forma den vi är idag eller var vi vill vara i livet.

Det handlar om förlåtelse. Det betyder inte att jag ska söka upp alla människor som gjort fel till mig och säga att jag har förlåtit dem. De är kanske inte medvetna om det eller minns mig idag. Men att jag innerst inne förlåter de människor som gjort fel för att jag själv ska få frid.
Att inte låta något äta upp oss inifrån.
Och de jag har gjort fel till, förlåt.

Jag och mr Fantomen önskar er all kärlek och ro!
För tillfället är jag mitt in i en jobbhelg och har inte lika mycket tid som jag skulle önska framför datorn, men hej! Det kanske är nyttigt att komma ut och socialisera sig lite.


fredag 27 november 2015

Jag är med på Nyheter24

Gissa om jag blev förvånad igår när jag fick ett mejl från Nyheter24 som ville publicera mitt blogginlägg på deras sida. Hur de hittade min blogg är ett mysterium, men kul! :-)

Läs hela artikeln på http://nyheter24.se/debatt/819766-forstor-inte-lucia-for-barnen

 

Julfest

Igår kväll var det julfest från jobbet. Tillsammans var vi tre arbetsgrupper plus chefen, sjukskötare och rehabiliteringsskötare på plats. Och vi hade hur kul som helst. Det är viktigt att man i arbetet tar sig tid att umgås på annan tid än arbetstid för att skapa gemenskap till varandra, även mellan oss arbetsgrupper som inte träffas så ofta. Och för att tänka på annat än jobb.

Jag fotograferade mycket, men om det är något jag vill försöka på bloggen är att verkligen inte skriva om mitt jobb. Dels för att jag har tystnadsplikt och för att det handlar om andra människor, inte mig. Kan förstå att många vill blogga om sitt arbete, för att det tar upp mycket av ens tid och vardag, men även om det finns mycket jag skulle skriva om så går min gräns vid arbetet. Det är därför inte ansikten syns i detta blogginlägg.

Här är bilder från julfesten med bildtext under.


Kvällen började med glögg. Fina kollegor jag har som utan att ifrågasätta mig väntade med att hälla upp glögg innan kameran var redo, haha. Den här bilden är inte den bästa jag fick men den roligaste. Ser ni locket till kannan som flyger iväg?


Vi satt vid ett långbord som var vackert dukat med ljusslingor och servetter i julens färger. Maten då? UNDERBART GOTT. Gräddpotatis med rotfrukter, möraste köttet som skulle ha passat till alla löständer på jorden och jag åt tills jag nästan sprack.


Alla arbetsgrupper skulle hålla låda och ha någon rolig aktivitet för alla. Kvällens första program var en teater, och vad handlade den om? Tre gulliga och roliga tanter såklart. Vi skrattade alla tills tårarna sprutade och om något är det bästa med mitt arbete är att vi alltid har roligt och en sjuk humor.
Min arbetsgrupp hade frågesport och eftersom jag tydligen är den som tycker om att prata och uppträda mest så fick jag ropa ut frågorna och hade min kollega som hjälp med att rätta alla svaren. Idag är jag lite hes.


Mer bilder från teatern.


En av alla sånger vi sjöng. Har ni tänkt tanken på hur äldreomsorgen ser ut när vi själv är i den åldern att vi blir tvungna att låta andra hjälpa?

torsdag 26 november 2015

Det kunde ha gått värre

Jag läser på ot.fi att i vissa lågstadieskolor har de börjat dra lott för vem som ska bli årets lucia.
För 16 år sen stod jag i samma skola som artikeln handlar om. Alla flickor från klassen stod i ett fint led för att sjunga för läraren. Läraren, som ville höra vem det var som sjöng falskt. Därefter bestämde läraren vilken flicka som skulle bli lucia. När jag stod där i ledet så minns jag hur tankarna for runt och innerst inne, redan vid en så ung ålder, visste jag att läraren gjorde fel. Man ska inte bli bedömd från hudfärg, hårfärg, utseende, religion och speciellt inte från sånt man inte har någon makt över alls. Som till exempel ens röst.

När jag inte blev lucia tog det hårt. Det glädjer mig att läsa att tiderna faktiskt ändras, och att de lärare som tagit över de personer som borde ha gått i pension för över 20 år sedan faktiskt har bättre vett och etikett när det kommer till att undervisa barn. Jag är rädd att många vuxna, på dagis, skolor och fritidsaktiviteter (alla vuxna överlag) inte har en aning om hur stor makt och vilken påverkan de har på barnen. Om man vill motarbeta mobbning så ligger ansvaret hos oss vuxna.

Eftersom den händelsen tog så hårt att jag minns det ännu som igår, så kunde det ha gått värre för mig. Jag kunde ha gett upp musiken, men fortsatte. Under ett par år fick jag faktiskt en inkomst som sångerska.

Skämmas till skolan och en klapp på axeln till mig för att jag vägrade följa strömmen.
Jag ber er alla blivande lärare: Bete er som folk, för annars får ni med mig att göra när mitt framtida barn börjar i skolan.

På bilderna är det lilla Caroline som tyckte om äventyr och som blev arg och ledsen över orättvisor i världen. Kan också inse att jag faktiskt inte ändrats SÅ mycket till utseende, haha.


Ålderskris?

Inte alla dagar man är uppiffad eller tar bild av sig själv redan från morgonen. Prima tajmning, för ikväll är det julfest från jobbet, så jag behöver ju inte ha någon stress nu att bli klar för kvällen.
Enligt how-old.net så ser jag två år yngre ut än vad jag egentligen är. Vilken egoboost man kan få från en app. På förfesten innan galan i helgen så var jag äldst av alla kvinnor på plats.

Jag kan fundera lite på det här med ålderskris ibland. Egentligen har jag inte någon kris för min ålder, det hann jag ju ha i somras då jag färgade håret chock-rosa och sen fick stress att bli vithårig igen.
Det här med åldern har ju egentligen ingen betydelse (okej, nu sket det sig när jag fick ett skräpmejl från nån sida för föräldrar, haha). Egentligen är ju det enda som byter något hur man känner sig.

Och just nu, där jag är i livet, så mår jag bäst. Om åldern gjort något med mig så är det att jag fått mer skinn på näsan, jag är lugn och trygg i mig själv och jag har släppt alla tankar vad "andra kanske tycker om mig eller OM de tycker om mig" eller "om magen putar lite här och där" i olika situationer. Ska man gå runt och trippa på tå hela livet så går det väldigt långsamt fram.

Dagens tips är att omge dig med kärleksfulla människor som du också är kärleksfull mot, som du är mot dig själv.