Jag brukar säga att jag tar vara på dagen, njuter av livet.
Men vad är det jag njuter av egentligen?
Jag plågas av att vara så här sjuk.
Att känna hur min kropp sakta går sönder, utan att jag kan göra något.
Det finns inget roligt i det.
Jag försöker se en mening i allt, och ta det positivt, men när det är så mycket roligt jag missar så är det svårt.
Jag har ingen kontroll över hur min dag kommer att bli, utan jag måste bara ta saker som de kommer och lyda min kropp.
Fastän jag nu kan låta väldigt bitter, så är det just det jag måste få vara för en sekund.
Jag måste få ur mg tankar, för att sedan faktiskt kunna gå vidare och njuta av livet.
Jag har en underbar familj, världens bästa pojkvän, två katter som får mig att vakna om morgnarna (de väcker mig vanligtvis), och vänner som jag kan vara med när jag faktiskt kommer ur sängen.
Det är mer än vad många andra har, och jag är lycklig över mitt liv.
Jag behöver bara lätta på hjärtat.
